tisdag 9 november 2010

Jag är 25 år och under hela min livstid har jag bott i Norrbotten, därför kan man tycka att kylan inte skulle komma som en chock för mig, men trots det så gjorde den det i år igen. När vi klev upp 8.30 var det 16,6 grader kallt. Ingen fara vi har ytterkläder så vi klarar oss tänkte jag, men jag förträngde att sonen var utan vintermössa.

Tänk så konstigt man (läs jag) kan prioritera, mössor för höst, vår och inte såå kall vinter finns i överflöd. Men när det är som viktigast att ha varmt på huvudet finns ingenting ordentligt att ta på.

Nåväl, en sväng till underbara Sportringen så var det problemet löst. Nu är han varm om huvudet. (Riktigt snygg var den också).

Jag är en riktig optimist, jag tror på plusgrader och barmark in i december och tänker innan jag klär på mig att "inte behöver jag långkalsonger trots att det är -20 ute". Men till nästa år hoppas jag att det är jag som är snabbare än kylan.. man kan iaf alltid drömma..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar