Kärlek

Det blev en bebis tillslut. Tack vare medicin och sjukskrivning fick jag vara gravid tiden ut och 24 juli föddes Gabriel. I dag är han tre månader och världens bästa och finaste bebis. Just nu är det mest bara underbart och det känns som att jag skulle kunna älska ihjäl mina små troll, och tur är det annars skulle man aldrig orka.

Jag som hade lovat mig själv att denna gång skulle bloggandet fungera, men tydligen är det svårt för mig att finna tiden. Dock så tänkte jag göra ett försök till och hoppas på bättring. Det kan ju knappast bli sämre :)

Bara för att det finns barn i Afrika som har det sämre än mig förtjänar inte jag att ha det bättre?!

Läser om barnfattigdom på aftonbladet och blir förskräck. Det viktigaste för många verkar vara definitionen av fattigdom och inte att bekämpa den. Många verkar tro att det handlar om att inte ha råd med senaste mobilen och att resa utomlands varje år, men i sådana fall skulle betydlig fler räknas som fattiga.

Nä, det handlar om att inte ha råd med medicin, att leva på havregrynsgröt en stor del av månaden eller att inte kunna köpa nya glasögon. Och visst går det inte att jämföra med fattiga barn i Afrika, men det är ju inte det debatten handlar om. (Vet inte vad jag ville med detta, kanske få klaga lite?)
___________________________________________

Jag har haft en bra dag. Blodtrycket är lite högt men stabilt. Jag hoppas verkligen att det får vara så i minst 4 veckor till.

Dagens minus

Det värsta med värmen är att jag samlar vätska. Som om jag inte är tjock nog :)

En kort update

Läget idag: Medicinen verkar hjälpa för jag känner mig snäppet piggare idag, vilken borde betyda att blodtrycket sjunker. Allt har löst sig så bra, det enda jag önskar att läkarna hade kunnat ge mig medicin innan jag blev såhär dålig. Nu är det bara vila och åter vila som gäller för att hålla läget stabilt.

Nu väntar middag framför tvn. Mys.

Dagens önskan: Att få vara frisk.
Morgondagens önskan: En frisk och "normal" stor (liten) bebis.

Tiden räcker som aldrig riktigt till

Speciellt inte när man är beordrad vila, vila och åter vila.

Helgen har varit bra. Bäst av allt "bara" 9 veckor kvar innan ärtan beräknas titta ut och bara 6 veckor innan pappan i familjen går på långledighet. Vad vi ska njuta av de 15 lediga veckorna vi får tillsammans.
Morgonmys i soffan

Trött, tröttare, tröttast

05.50 ville lilleman kliva upp. Och resultatet av det? En trött och lite småsur mamma. Nåväl, jag tänkte göra det bästa av situationen och städa lite här hemma. Det är smått kaosartat här med två barnvagnar (varav en syskonvagn) och tvätt överallt. Lägg också till lite lego, ett dussin med bilar och mängder med disk så kan ni nog se framför er hur det ser ut.

Hoppas bara jag (vi) hunnit få ordning innan lördag, om inte annat i Caspians rum för jag tror att jag ska sätta upp hans födelsedagspresent så fort vi fått hem den. Dessutom så skulle jag vilja byta säng åt honom nu. Men det får nog vänta en vecka eller två.

Bara trollet sovit klart drar vi ut till lekparken för att busa av oss. Sen väntar födelsedagsfirande av Caspians bästavän Vilja.

Boktips!

Om du precis som jag väntar smått och redan har en liten så vill jag tipsa om denna bok:
Äntligen syskon Den handlar om Lillefant och hans funderingar kring bebisen i hans mammas mage. Boken riktar sig till barn mellan 0-3 år och hemma hos oss har den blivit en riktig favorit.

Tidiga mornar, tidiga kvällar

Dagarna rusar iväg. Sonen är inne i en period då han vaknar före skam, vilket för oss innebär runt kl 6. Det gör att det blir lite mindre stress, men jag är desto tröttare. Dessa nya rutiner innebär att jag däckar varje kväll mellan 20-22 i soffan och är omöjlig att få över i sängen. Det blir mao mer sömn i soffan än i sängen, men inte lider jag för det :]

Livet består just nu av jobb, jobb, matlagning och lite bus och mys. Familjen får sin beskärda del av våran tid, men där är det stopp. Samvetet gnager, men jag hoppas att alla är förstående.
__________________________________________________

Onsdag morgon får vi titta på lillhjärtat igen. Tänk att vi tre ska bli fyra. Hur ska mitt hjärta orka med så mycket mer kärlek?

Måndagsmys

Idag hinner vi med frukost hos mor & far innan jag börjar jobba. Det mina vänner är riktigt vardagslyx!

Så var ännu en arbetsdag över och jag är ganska så nöjd med mig själv.
Morgondagen innebär mattematik och no med högstadieelever. Spännande men skrämmande. Wish me luck!

Lillkillen

busar med morbror F

Första jobbdagen avklarad och jäklar så underbart det känns! Jag är så tacksam över att få jobba med det jag gör. Om ni bara kunde förstå hur häftigt det är att jobba med barn.

Tanken är inte att det ska bli en "gravidblogg", men ska jag vara ärlig så tänker jag inte på så mycket annat. Inte när jag sitter här iaf. Förresten så fick vi se ärtan för en vecka sen. En liten, men väldigt rörlig, filur. Vi hoppas (eller räknar med) att den kommit ut innan juli blivit augusti.

Det är bara mos i skallen, söker ord med hittar inga vettiga. Kanske dags för sängen?

Nytt år

Det fanns visst ett önskemål om uppdatering. Och ja, lite segt har det varit på den fronten, men jag lovar bättring.

Jag har nu under två månaders tid inte gjort något med än det absolut nödvändiga, vissa dagar har jag knappt tagit mig ur sängen. Jag är inte dödligt sjuk eller nå sånt utan gravidkoma kallar jag det. (Jag vill inte klaga, för jag är djupt tacksam över att vara med bebis igen). Tyvärr tycker inte min kropp om alla dessa hormoner som bubblar omkring.

Imorgon börjar den spännande inskolningen. Jag håller tummar och tår att sonen kommer vara lika förskoleälskade som väntat. Jag återkommer om det imorgon.