Dagarna rusar iväg. Sonen är inne i en period då han vaknar före skam, vilket för oss innebär runt kl 6. Det gör att det blir lite mindre stress, men jag är desto tröttare. Dessa nya rutiner innebär att jag däckar varje kväll mellan 20-22 i soffan och är omöjlig att få över i sängen. Det blir mao mer sömn i soffan än i sängen, men inte lider jag för det :]
Livet består just nu av jobb, jobb, matlagning och lite bus och mys. Familjen får sin beskärda del av våran tid, men där är det stopp. Samvetet gnager, men jag hoppas att alla är förstående.
__________________________________________________
Onsdag morgon får vi titta på lillhjärtat igen. Tänk att vi tre ska bli fyra. Hur ska mitt hjärta orka med så mycket mer kärlek?
